Communitydans-möte i Göteborg

10-11 april 2019

Nätverket för communitydans fyller fem år i år och vi firade med ett två-dagars möte i Göteborg hos Kultur i Väst.Tolv danskonstnärer från Stockholm följde med. Under mötet kom runt femtio personer som alla har ett intresse för att arbeta med delaktighet. Bara under presentationen slås vi av vilken fantastisk kunskap som finns i rummet i olika dansgenrer och sätt att arbeta.
Syftet med nätverket är just att dela med sig av sina erfarenheter och få en plattform att möta andra med liknande arbetssätt. Men också att stärka community dansen och få fler medborgare, kommuner, bidragsgivare och politiker att uppmärksamma dansen som konstnärligt uttryck för fler grupper i samhället. Under de två dagarna presenterade en rad danskonstnärer sina projekt och här nedan kan du läsa mer.

Koreografen Camilla Ekelöf presenterade projektet Moving Queens tillsammans med Jonatan Björk från Göteborgs stad. Stadsdelen Biskopsgården har under två år skapat en mötesplats för kvinnor genom communitydans. Det här är Camillas första communityprojekt och hon delade sina tankar kring hur det ibland kan krocka i att uppnå en konstnärlig produkt och samtidigt fokusera på processen. Lusten att dansa har varit det grundläggande och det är viktigt att dansarna får bidra till föreställningen. -Ibland behöver jag släppa garden och jag har lärt mig att öppna upp på ett nytt sätt. Det är inte bara communitydans, det är så mycket mer, säger Camilla. Dagarna avslutades också med att vi fick ta del att genrepet på föreställningen VI. Det blev också tydligt då hur rörelse-glädjen och mötet mellan de olika kvinnorna var det som genomsyrade allt.
Här kan du läsa mer.   Här kan du läsa om de tidigare projekten i Biskopsgården

Franskättade danskonstnären Natalie Ruiz flyttade till Torup i Halland för två år sedan och ville att även glesbygden ska få ta del av dans. I sin verksamhet Artome vill hon använda kulturen som växtkraft. Moving Torup startade och här möter hon nyanlända, föräldrar med barn, ungdomar och många andra. Hon är en konstnärlig möjliggörare! Vi fick ta del av flera föreställningar med ”outbildade” dansare som this is not a solo och Birdie Namnam. På bilden ser ni också hur Natalie fick hela nätverket att dansa loss.
Läs mer här.
Se film från This is not a solo här.

Göteborgsoperans Anna Karlander och Mikaela Latrille gav oss en inblick i deras Skapa-verksamhet. Genom samtal, workshops, fysiska aktiviteter, öppna repetitioner, eftersnack får barn och unga uppleva och utforska vad samtida dans är och kan vara. Framförallt berättade de om Möt Ministeriet som är kopplat till Jo Strömgrens nya föreställning. Här kan du läsa mer.

På kvällen fick vi ockås ta del av Göteborgsoperans föreställning Life is a show med inledande samtal av Anna Karlander.

Här kan du läsa om deras Skapa-verksamhet

Rabi Shabo är breakdansaren från gruppen Ultimate BBoys som ville hitta nya utmaningar och kastade sig in i wrestling-världen. Han var nyfiken på hur dessa två världar kunde berika varandra och lärde sig wrestling där han snabbt kände att han kunde använda all sin danskunskap. Nu har även wrestling-organisationen efterfrågat dans så projektet fortsätter. -Trots den tuffhet som finns så har jag aldrig fått så varma kramar, sa Rabi.

Läs mer här.

 

Benno Voorham visade film från sitt senaste projekt, Morgondagens vittnen, ett dansteaterprojekt i Hammerfest. Föreställningen berättar om krigets inverkan på individen och vad det innebär att vara tvungen att lämna sitt hem, sin familj eller sitt land på grund av krig. Projektet samlade äldre som överlevde andra världskriget med den tvångsevakuering och brända jordkampanjen i Finnmark och unga flyktingar som har kommit till Finnmark från krig och konflikter i andra delar av världen. Se film om projektet här.
Benno har tidigare arbetat med communityprojekt i Georgien, Ukraina och Belarus t ex i Home med barnhemsbarn.
Se filmen Home här.   Läs mer om Benno och Lavadans här.

Under hösten -18 arbetade Avart Dans och Rörelse med Lonely Riders, ett communitydans-projekt i Stockholms län i samarbete med Riksteatern. Måns Erlandsson och Conny Jansson beskrev hur en föreställning växte fram där vissa delar var öppna och kunde fyllas med dans från en grupp som de arbetade med. I Nacka  kommun skapades en föreställning på Dieselverkstaden i samarbete med Atlas Copco och deras anställda. En annan föreställning skapades i Fisksätra Folkets Hus med de besökare som rörde sig där. Under mötet visade de en dokumentärfilm som skildrade arbetet och hur olika processer kan vara. 
Läs mer om Lonely riders på Dieselverkstaden här.

Rebecca Hilton inledde den andra dagen med en inspirerande föreläsning om sitt arbete på Stockholms kontnärliga högskola. Sedan två år arbetar hon som professor på en forskningsavdelning som kallas Site, Encounter, Event. Rebecca är utsprungligen från Melbourne, Australien men bodde och arbetade som dansare under tretton år i New York under 80-90-talet. Väl hemma i Melbourne upptäckte hon en mer traditionell dansvärld och började arbeta  för att utmana det i olika community-projekt. 
Nu arbetar hon bl a i forskningsprojektet DöBra på Mälarbackens vård och omsorgsboende. Det är aktionsforskning kring hur vårdmiljön i livets slut kan främja välbefinnande, trygghet och säkerhet för döende personer, närstående och personal och hur miljön kan stödja samspelet mellan människor. Rebecca delade med sig av starka citat från de boende som t ex  "Aging is shocking, a slow shock" Hon berättade också om "Forty gestures found in forty faces", rörelser som hon har samlat, satt ihop till en lång koreografi och givit tillbaka till de äldre. "Forty gestures"skickades även iväg till fyrtio danskonstnärer över världen som in sin tur skickade tillbaka fyrtio filmer med sin personliga tolkning. Som avslutning provade vi på en samtalsmetod som hon har använt mycket i sin forskning. Vi ser verkligen fram emot att höra mer från Rebecca Hilton.
Läs mer om DöBra här
Läs mer om Rebecca Hilton här.

Som avslutning på dessa innehållsrika dagar fick deltagarna ta fram olika ämnen och frågor att arbeta vidare med för skapa större möjligheter för community dans. Några av tankarna var:

1.Expandera nätverket till resten av Sverige/ till politiker

2. Paketering/definition, hur höjer vi statusen?

3. Synlighet/förståelse-hur kopplar vi in fler i projekten.

4. Arrangera communitydansfestival

5. Hållbarhet-hur avslutar vi ett projekt. Vad händer sen?

Med tusen tankar i huvudet satte vi oss på tåget tillbaka till Stockholm. Nästa träff arrangerar vi i Stockholm den 15-16 januari 2020. Har du tankar kring vad vi ska ta upp